Har läst på olika forum på familjeliv. Vissa trådar är trevliga o vissa får en att bli arg! Jag fattar inte dom som tror att dom är de bästa föräldrarna som finns och dom vet hur en förälder ska vara och vad som är rätt o fel. Tex. föräldrar som inte ammar sina barn är egoistiska, hjärtlösa o bla bla bla. Och absolut inga bra föräldrar. Skaffar man barn ska man väl se till o göra det som är rätt och det är att amma barnet. Det spelar ingen roll om det gör ont eller om man tror sig må dåligt av det. Barnet är viktigast, barnet behöver bröstmjölk, barnet behöver närhet. Så en mamma som har ont av amningen på något sätt ska bara kämpa o lida för att barnet ska få i sig mjölken. Om det inte hade vart viktigt med bröstmjölk hade väl inte kvinnan skapats med mjölkproducerande bröst... Utan amning ingen närhet o kärlek till barnen. Va?? Det här kan inte vara sant!! Visst tycker jag absolut att man ska amma om man kan, det är ju bra. Men om man inte kan. Om mjölken inte räcker till, om barnet inte kan suga eller om det inte funkar på något sätt efter att man verkligen försökt så varför måste man? Det hade väl inte funnits ersättning om det hade varit så skadligt för barnen? Det är ersättning och inte nått heroin man väljer o ge barnet.
Jag kan berätta att innan jag födde barn hade jag ingen tanke på att amning inte kunde funka. Det va en självklarhet för mig o amma. Men det funkade inte, varken för Aleksi eller Elina. Och jag vet att det tar sin tid innan mjölken kommer igång och allt funkar perfekt. Jag försökte o försökte med båda, men det gick inte. Jag pumpade ut mjölken o gav det i flaska så jag såg hur mycket dom fick i sig. Då fick dom iaf i sig min mjölk, det som va nu det viktigaste för barnet. Men mjölken räckte inte till med Aleksi, va tvungen o ge ersättning. Med Elina räckte mjölken till och blev över, men jag mådde inte bra. Grät varje gång jag skulle amma eller pumpa. Fick mjölkstockning, feber och ingenting va bra. När vi va ute med vagnen för första gången så va det ingen glad känsla, inget leende på läpparna. Ingen stolt känsla som nybliven mamma. Det va något som va fel. Stannade upp och började gråta. Utan anledning. Mitt i stan bland folk. Och så skulle man ta o amma igen, min bebis va ju hungrig. Och så började man gråta ännu mer. På kvällarna när barnen sov så fick jag en jätte hemsk känsla pga att amningen inte funkade. Jag ville ju få det o funka. Jag ville inte vara någon dålig mamma. Hemska tankar som snurrade i huvvet. Att socialen skulle ta mina barn eftersom jag nu va så dålig o inte kunde amma. Att jag skulle klassas som en misslyckad mamma eller va jag nån mamma överhuvudtaget? Jag grät o grät och samtidigt va jag elak mot nysä, märkte inte det själv men nu efterhand så fattar jag det. Ingenting som han gjorde va rätt. Pratade med våran bvc sköterska. Och hon sa att det här är inte alls ovanligt. Vissa klarar bara inte av att amma. Så mycket hormoner och sen just att tanken på att misslyckas gör det ännu värre. Vi pratade och jag bestämde mig för att lägga ner. Det va inget lätt beslut, men hon på bvc sa att barnet mår inte bra av att mamman inte mår bra. När mjölken sen va slut och jag såg Elinas första leende och blickarna som hon gav som va fulla med kärlek kändes allt mycket bättre, jag är en bra mamma. Mitt barn behöver mig. Mamma är mamma hur min bebis än får mat. Huvudsaken e att hon får mat. Jag kunde åter igen le, känna glädje, känna mig stolt som hade min bebis och alla tankarna om att socialen skulle ta mina barn va borta. Nu grät jag bara lyckotårar över att jag hade så fina barn och att dom mådde bra. Hon fick mat, hon fick kärlek, hon fick närhet och nysä kunde mata dom oxå. Allt va perfekt.
Så min åsikt om det här med amning är att låt folk själva välja om det vill amma eller flaskmata utan att ge syrliga kommentarer! Man vet själv vad som är bäst för ens eget barn. Ingen kan säga vad som är rätt o fel. Ingen är en bättre mamma, man är bäst för sina egna barn. Barnet kan få närhet o kärlek även fast man inte ammar. Hur svårt kan det va o ligga o kramas o pussas med sin bebis utan att mata den samtidigt? Mina barn mår bra iaf och dom har nästan bara fått ersättning. Så till er alla som kämpar med amningen säger jag att ni är så duktiga o går det inte så behöver ni inte känna er dåliga, era barn behöver er oavsett om ni kan amma eller inte. Det viktigaste är att ni finns för ert barn, ger kärlek o pussar ;)
